Är jag hatad av alla bara för mitt yttre skull? Kvar är i alla fall min stolthet, det är den jag är och det är den jag lever för!

Idag hyrde jag och Eva filmen "tretton" som kom ut för cirka fem år sedan, när man alltså va tolv tretton. Tror inte man fattade vad filmen handlade om, men levde ju trots allt i sin skuru idyll men grunder och regler. Trodde jag skulle dö när jag såg den idag, grät genom hela slutet. Var helt jävla förstörd. Är det bara för att man reflekterar till hur man själv var då och vad man gjorde?
Hela dagen har bara varit helt upp och ner. Hade sån ångest när jag kom till skolan att jag inte ens visste vad jag skulle ta mig till. Blev irriterad på en vän och är så jävla understimulerad så det kryper i benen på mig, och ändå så orkar jag knappt lyfta på arslet.. vad är det för fel? =S Det är nog bara en svacka!?
Köpte ett mineralpuder idag för 400kr, hoppas det kan göra mig lite lyckligare iaf!

Nu sitter jag i min kammare och lyssnar på the kooks för att dra upp stämningen haha..
Godnatt på er!