träna, träna, träna! måste komma igång. kan inte hålla på såhär. jeansen sätter sig bara tajtare och jag är alltid så trött och bitter. så fort jag kommer igång mår jag mycket bättre. ska försöka hinna träna imorn men vill verkligen träffa c så får se om jag hinner.

jag har verkligen tänkt, i alla fall försökt tänka den här veckan på allt positivt som andrum kan föra med sig. det positiva är väl att man hinner sakna varandra lite och känna att man vill ses innan den ena eller andra står mitt framför ens ögon men det måste väl va det enda. antingen är det något fel på mig eller så är det normalt, men jag blir nog ännu mer irriterad under ett andrum. kan bero på att ens känslor är på helt olika plan, men jag behöver inte ens något andrum. nu låter man säkert som någon desperat tant som viger sitt liv till nån för att inte vara ensam men så är det inte. jag är bara så jävla kär. ni vet kär - man vill inte vara utan den andra?! jag försöker hela tiden vara glad och lättsam, men det är svårt. det är svårt som fan att vara på olika plan. jag hoppas, verkligen hoppas att det här "andrummet" bara gör allting bättre och mig starkare. men nu saknar jag dig som fan

<3