vi åker världen över för att finna kärlek. den perfekta mannen. den perfekta kärleken. det finns inte någon som önskade sig få ha yttrat: jag måste åka... för att finna kärleken. jag kommer alltid leta efter den perfekta, fulländade, oklanderliga, hundraprocentiga, "vi gör vad som helst för varandra"kärleken. men finns den här, i paris? i new york? måste man resa världen över för att finna den rätta eller finns han framför ögonen på dig? det kanske är han var eran saga om första träffen är befängd och orimlig, ingenting du kan stoltera över. eller räcker det med att man satt i soluppgången och drack varsin milkshake? vem och vad avgör om det är perfekt? så många vägar, så många omvägar, så många val och så många misstag. det är det vi lever för, att hitta vår själsfrände. kan man finna flera eller är det så att när en relation dör, letar vi då verkligen efter någonting nytt eller låter vi våra förgånga förhållanden flåsa oss i nacken?