för en enda gång önskar jag att mitt liv kunde vara som i en saga. behöver inte leva lyckliga i alla mina dagar men det kan väl i alla fall vara ett lyckligt slut... men det är väl så här det kommer vara när vi lämnar varandra. no hope, no love, no glory?! för varje dag som går blir jag bara mer och mer kär men inte fan kan vi visa det på ett bättre sätt. det här med att människor inte fungerar likadant är helt hopplöst. en eloge till den som kan hantera sånt för det är för min del mission impossible! försöker att möta varandra halvvägs men det går bara åt motsatt håll. men om du läser det här, jag vill vara med dig och jag vill att vi ska ha det bäst. för med tanken på all skit vi gått igenom så förtjänar vi att ha det bra!

deprimerande inlägg.. men vafan? man kan ju inte vara glad hela tiden?! ciao!
(kommer lite roliga bilder snart också)